De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga rent psykologiskt. Att se hur alla tar och har tagit studenten där hemma har varit otroligt jobbigt. Jag har faktiskt undvikit att gå in på facebook, då det är det enda jag möts och har mötts av. Bilder, statusuppdateringar, kommentarer och liknande. Det har gjort rent ont inombords att se hur alla sprudlar av glädje och klär upp sig i finaste vitt med studentmössan på huvudet, åker flak och jublar. Ja, jag vet att detta skulle ske, men att känna såhär är svårt att undvika. Samtidigt vet jag ju att det är precis så har jag inte borde känna. Jag borde istället tänka att jag har vunnit så otroligt mycket mer av mitt utbytessår än vad alla dessa ungdomar har gjort tillsammans. För det har jag verkligen. Jag har varit med om någonting helt fantastiskt och ovärderligt. Spela roll att jag kommer att gå ut skolan ett år senare. Vad är ett år i livet? Jag har levt ett år utan mina nära och kära, varit tvungen att kommunicera själv, lita på mig själv, ta egna beslut, och vara självständig. Jag har helt ändrat framtidsplaner och ser världen på ett helt annat sätt, något som inte var 18-åring gör. Bara de allra häftigaste, coolaste och modigaste.

Det är inte alla dagar som är solskensdagar. Det är inte alla dagar som det sprudlar av glädje och energi i kroppen. Dessa dagar kan vara riktigt jobbiga, dyka upp när jag minst anar det, och vara otroligt svåra att komma ur. Men ändå, varje sådan dag, och alla andra dagar, är jag så förbannat stolt över mig själv.

Jag har haft det ganska jobbigt i ett antal dagar. Min kropp har lagt av lite halvt kan man säga, och jag var hemma från skolan i fredags och är även hemma idag. Jag vet inte riktigt vad det är. Har inte haft ont i halsen eller någonting sådant, utan bara haft som ont i varenda befintlig nerv i kroppen, sådär som när man har influensa om ni förstår vad jag menar. Men i fredags kväll var jag ändå hemma hos pojken med några vänner och lagade svensk mat (köttbullar, potatis med brunsås, samt raggmunkar), och igår söndag var vi iväg och träffade massor av släktingar (vi var över trettio personer), varav många jag aldrig hade träffat förut. I skrivande stund ligger jag i min säng och tittar på film på datorn, och tar det allmänt lugnt. Det kan man behöva ibland..

Och trevlig nationaldag på er där hemma!

Från när jag var i San Rafael med Manuel och hans familj då för två veckor sedan.

Skolåret här börjar ju som kännt i början av mars och slutar i december. Året är uppdelat i tre perioder, så kallade trimestrales. Nu håller vi på att avsluta första perioden, vilket innebär att vi nu under två veckor har prov i alla ämnen, där det gäller att kunna allt vi har gjort de här första månaderna. Förra veckan hade jag åtta sådana här prov, och jag har sex stycken veckan som kommer. Jag har tagit mig igenom första veckan, så det ska nog gå vägen andra veckan också. Självklart har vi prov och sådant under tiden också, det här är en sorts slutprov.

Det är när man är borta såhär otroligt länge som man märker vilka som verkligen var och är ens riktiga vänner där hemma. Det är de som hör av sig, de som bryr sig, de som visar att du betyder. Det är de som finns kvar oavsett. Det är de som finns kvar fastän ett helt år har passerat.

Alla klasser som går sista året designar en huvtröja! Detta är våran! Snygg va? Haha.
På min står det "Märit" med numret 23.

Stoooort grattis på födelsedagen världens bästa pappa! Du är oslagbar! Jag älskar och saknar dig jättejättejättemycket! Önskar dotra din på andra sidan jorden.

Examen är gjord, skriven, avklarad. Hur det gick? Ingen aning faktiskt. Mest glad att det är över. Sex timmar satt jag där igår, med en halvtimmes paus. Igår var jag på artonårs-fest. Trevligt. Gick och lade mig vid halv sju. Annars då? dagarna bara går.. Och mitt humör går med dagarna upp och ner.. Mycket som kretsar i mitt huvud just nu, ni anar inte.. Hej då.

Bilder från när jag var i San Rafael med min kära familj! Då för ca tre veckor sedan.

I helgen åkte jag till San Rafael med Manuel och hans familj! Hade det bra i kubiiiiiiik! Annars då? Varje dag här i kära Mendoza ligger det nu fler höstlöv på marken än vad det gjorde dagen innan. Allt går i färgerna gul, orange, röd och grön. Temperaturen ligger på ca 8-22 grader, med riktigt kyliga mornar. Och ooooooh, på fredag smäller det.. Datumet för examen är nämligen bytt, så det är på fredag det gäller. Jag är så nervös att jag håller på att spricka ungefär.. Vet knappt var jag ska ta vägen. Men andas Märit, andas..

På måndagen var det besök på skolan som gällde! Var där allihopa till efter lunch. Var otroligt roligt att visa de var jag spenderar hela mina dagar!











Jag visade en film om Sverige!
(Jag och Johannes sitter bredvid varandra i mitten strax bakom den lilla datorn om ni kan se)

Vi åkte in till centrum, höll till på stora bargatan på kvällen/natten, åt påsklunch dagen därpå och åkte efterråt upp till diket och körde kayak och windsurfing!

I lördags åkte jag, Manuel, mina två systrar, min storasysters pojkvän och tre småkusiner på Zoo!

Första kvällen: Asado hemma hos faster och hela den sidan av släkten!





Första dagen: Besök på olika bodegor! ("vingårdar")














Promenad i parken!


Här bor jag! (Vår fina vita hyrbil)


Johannes och Brunela.

Dag två: Vi åkte upp i bergen till Uspallata!


Mamma, Johannes, jag, Manuel.








De tre syskonen! Pappa Alejandro, faster Lucia och farbror Fernando.


Faster Lucias man Martin.




Efter asadon åkte vi ännu längre upp i bergen, och temperaturen sjönk i princip till minusgrader, med lite lätt snöfall.

Den 21 maj kommer jag att skriva en examen för DELE (Diplomas de español como lengua extranjera)! Svensk översättning = Diplom för spanska som utlänskt språk. Det är ett officielt spanskacertifikat. För några veckor sedan var jag och skrev ett prov för att se på vilken nivå jag ligger på i spanska, och fick som reslutat CI, vilket är den näst högsta nivå som finns (finns sex nivåer), alltså den nivå som ligger strax under s.k. master. Hur bra låter inte deeet!? Flytande med andra ord. Kom precis hem från El Instituto Intercultural, där jag nu går på en förberedelsekurs på fredagkvällar. Tre fredagar är det enda jag kommer att hinna med, med start idag. Det är alltså bara två tillfällen kvar innan examen, och bara två veckor kvar tills den stora dagen. Oooooh. Att jag är nervös är bara förnamnet.. För det är ingen lätt match, och ingen liten examen kan jag tala om. Hela den lördagen kommer jag sitta med den, i som congresshuset. Alla i hela världen som ska skriva denna examen gör det samtidigt, och sedan skickas allt till Spanien. Detta diplom kommer att vara till nytta för mig även i Sverige! (Till skillnad från mina skolbetyg här).

(Ja, det kommer fler bilder från min kära familjs vistelse här inom sinom tid. Är så att jag haft lite internetstrul den här veckan, samtidigt som jag har äckligt mycket i skolan..)

Feliz medio año mi amor! Te amo hasta el cielo.