Un mes.

Ja, det var ett tag sen nu. Idag är det precis en månad sedan jag kom hem. Kan tala om för er att det tog mig ungefär tre veckor att förstå att jag verkligen var i Sverige igen, att verkligen landa. Min kropp var hemma, men inte själen. Att komma hem efter ett utbytessår är minst lika svårt som att åka iväg, om inte svårare. Den omvända hemlängtan man knänner går inte att beskriva och förstå om man inte är med om det själv. Sedan kan jag hälsa alla utbytisar som åkt iväg nu i sommar ett stort lycka till! Ni har ett helt sjukt underbart jäkla oslagbart år framför er, som förmodligen kommer bli ert livs bästa! Citerar annan bloggare; ni kommer inte att tro att ni levt innan.

Y ahora?

Ja.. Den här bloggen var ju främst till för att berätta om mitt år i Argentina, så nu när jag är tillbaks i Sverige igen har jag lite svårt att veta vad jag ska göra med den.. En sak är dock säker, och det är att jag är så otroligt, grymt, förbaskat, väldigt, jätte, superduperstolt över min blogg! Jag hoppas den har varit uppskattad och kanske till och med till hjälp för många där ute! Jag har faktiskt redan lite små planer över vad jag kan tänkas hitta på med den, så ni har nog inte sätt det sista av mig ska ni vetaaaa.

No hay palabras.



Behövs inga ord.. Saknaden går inte att sätta ord på.. Men vi ses snart..

De mi última noche en Mendoza.

Min sista kväll i Mendoza. De är så himla bäst! Saknar de redan så att det gör alldeles ont..


















El mejor año en mi vida.

Att åka till Argentina som utbytesstudent är verkligen det bästa jag har gjort. Jag ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att åka. Jag har haft det absolut bästa året i mitt liv! Jag har haft ett helt underbart, fantastiskt och makalöst år som jag aldrig någonsin kommer att glömma! Jag har fått ett till hemland, en till släkt och familj, nya vänner och ett nytt flytande språk. Jag har växt något alldeles otroligt som person, och ser på min framtid med helt andra ögon. Funderar du på att åka iväg som utbytesstudent och sitter och tvekar säger jag bara åk, åk! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig.


El tercer dia en casa.

Det känns så otroligt konstigt att vara hemma. Det går inte att beskriva,. På ett sätt känns det som om jag har legat i koma i ett år, och plötsligt vaknat upp efter en lång underbar dröm.. Huvudet dunkar ständigt, och det saknas fortfarande sömn efter två dygns resande utan en blund plus tidsomställningen. Jag försöker sakta men säkert komma in i Sverige igen, fastän det är väldigt svårt. Imorgon ska vi köra uppåt landet och börja vår hälsa-på-släktingar-färd.

Me duele el alma.

Si te dijera que te amo mucho estaría mintiendo. Si te dijera que te amo demasiado tambien estaría mintiendo, pero si te dijera que no es posible decir cuanto te amo te estaría diciendo la verdad, porque diciendo tanto te quiero, mucho o demasiado, estaría poniendo un límite..


De vuelta en Suecia.

Sitter nu i skrivande stund hemma i Sverige.. Kom hem för ett par timmar sedan. Full av massor av olika känslor, vet knappt vad jag ska skriva.. Förstörd, förvirrad.. Känns jättekonstigt att vara hemma, helt sjukt, overkligt. Jag måste nypa mig själv för att förstå.. Men knappt det fungerar. Resan dåra; Bussen från Mendoza gick ca klockan åtta på onsdag kväll och jag kom fram till Buenos Aires klockan halv tio på torsdag morgon ungefär. Där väntade en kvinna på mig från min argentinska organisasion. Sedan åkte vi till flygplatsen, och efter check-in blev jag ju då lämnad själv. Klockan två ungefär lyfte planet, och jag hade då 13 timmars resa framför mig. Det var hemskt!! Grät nog halva resan, och det var helt otroligt mycket turbulens, och flygrädd som jag är så hade jag ju total panik. Men på något sätt överlevde jag, och ungefär klockan sju på morgonen brittisk tid kom jag fram (mitt i natten för mig). Jag fick snabbt reda på att jag hade förlorat mitt flyg till Stockholm därifrån!! Vi hade anlänt sent.. Sista anropet var tjugo över sju, och det franns inte på kartan att jag skulle hinna. Fick med gråten i halsen fram någon sorts engelska (det enda som kom och kommer fram är spanska..) och fick då reda på att jag var tvungen att boka om flyget. Mitt flyg skulle nu avgå klockan halv tolv, så hade ett antal timmar att fördriva på flygplatsen.. Var dödstrött, men vågade inte vila, av rädsla för att somna, och missa flyget.. På något sätt gick tiden, och sedan hade jag omkring två timmars flygning till Stockholm. Till Stockholm anlände jag strax efter klockan tre vår tid. Möttes av mamma, och pappa och Johannes, med en jättestor fin "Märit, välkommen hem!" skylt.. Tårarna forsade..


Adios, nos vemos.


Från Manuels födelsedag. LOS AMO.

Som ni förstod av mitt föregående inlägg så är det alltså dags för mig att ta adjö av Argentina nu, för den här gången.. Igårkväll tog jag avsked av de allra bästa (de på bilden, plus två personer till)...
'
ARGENTINA, JAG ÄLSKAR DIG. VI SES. - ARGENTINA, TE AMO. NOS VEMOS.

Por la ceniza volcánica.

På grund utav massor av vulkanutbrott och askmoln som har gjort att hur många flyg som helst har ställts in så kommer jag ikväll klockan 20.00 att ta bussen till Buenos Aires (11 timmar) istället för flyg imorgonbitti, och sedan därifrån ta flyg till London, och sedan till Stockholm.

Las Leñas.





I torsdags över dagen åkte jag till Las Leñas, Sydamerikas största skidanläggning, med Manuel och hans bror! Bussen avgick 02.30 på natten och vi kom fram ungefär klockan åtta på morgonen. Hemfärden satte av vid 17.30 och vi kom hem strax innan midnatt. En heldag! Men väldigt roligt!

Annars? Det börjar dra ihop sig på allvar.. I lördags hade jag min sista riktiga utekväll på den stora bargatan och jag har två kvällar i rad nu tagit adjö av först släkten på Alejandros sida och sedan av släkten på Nazarenas sida.. Extremt mycket känslor nu.. Och jag har nog sällan kännt mig så otroligt stressad inombords..

Las Leñas.





I torsdags över dagen åkte jag till Las Leñas, Sydamerikas största skidanläggning, med Manuel och hans bror! Bussen avgick 02.30 på natten och vi kom fram ungefär klockan åtta på morgonen. Hemfärden satte av vid 17.30 och vi kom hem strax innan midnatt. En heldag! Men väldigt roligt!

Annars? Det börjar dra ihop sig på allvar.. I lördags hade jag min sista riktiga utekväll på den stora bargatan och jag har två kvällar i rad nu tagit adjö av först släkten på Alejandros sida och sedan av släkten på Nazarenas sida.. Extremt mycket känslor nu.. Och jag har nog sällan kännt mig så otroligt stressad inombords..

Mi primer temblooor.

I onsdags var jag med om min första jordbävning!!! Eller jag har säkerligen varit med om hundratals under mitt år här, då Mendoza är en stor jordbävningszon, men många är så små att man inte känner dem. Jag har dock alltid velat känna av än, för erkänn, lite trist att åka hem efter ett helt år utan att ha gjort deeeet. I alla fall, i onsdags smällde det! Strax innan klockan 12, när vi satt inne på lektion, började plötsligt hela jorden/marken/borden/stolarna/rubbet att skaka!! Det varade bara ett antal sekunder, men det räckte gott och väl för att mitt hjärta skulle ta sig ett rejält skutt! Lite smått obehagligt var det faktiskt.. Går inte riktigt att föreställa sig innan hur det känns när hela marken skakar. Men jag var ju då nöjd ändå! Haha. Skolan evakuerades snabbt (de tränar ju infor sådant här, som vi gör för brand), men bara efter någon timme eller mindre återvände vi till det normala.

Kitesurfing.

I lördags eftermiddag åkte vi till den stora parken och provade kitesurfing-kittet som min familj/släkt köpt! (Utan själva surfingbrädan då, eftersom det inte fanns vatten) De är verkligen extremsportsgalningar haha.






Feliz cumpleaños mi amor!

Igår fyllde Manuel 18 år! Grattis bästasteeeee! Det har firats mest hela helgeeen! Alla killar som fyller 18 år här rakas ju av allt hår på huvudet, så ja, han blev av med håret i lördags kväll efter tolvslaget.. Haha. Och idag tog han körkort! Pusssss.

Dos semanas, catorce dias.

Jag kan inte fatta att det bara är två veckor kvar av mitt utbytessår i Argentina nu. Jag kan inte få in det i mitt huvud. Det känns helt overkligt. Mitt år här är snart slut, och jag känner en panik inombords som är svår att beskriva. Jag kommer om 14 dagar att vara tvungen att lämna mitt andra hemland, min nya familj och släkt, mina nya vänner och bästaste pojken. Det känns helt ofattbart, ogripbart. Jag vet redan nu att den 14:e juli kommer att bli den värsta dagen i mitt liv.


Jaja hola.



En sommardag när jag var uttråkad haha.
Har inte mycket mer att dela med mig av för tillfället. Sitter och skypar med mammsen och pappsen.
(Traducción: Un dia durante el verano cuando estaba aburridaaa jajaja. No tengo más nada de contar por ahora. Estoy hablando en skype con mi mama y papa).
Xoxo.

Enfermita.

Efter en intensiv och superbra helg med läggdags vid halv sju på morgonen både fredag och lördag är det väl inte konstigt att jag dragit på mig en förkylning. Låg hemma hela dagen igår, är hemma från skolan idag, och blir förmodligen hemma imorgon också för att vara på den säkra sidan. Jag har sååååå inte tid att vara sjuk.. Är lite uttråkad för tillfället, vet inte riktigt vad jag ska ta för mig. Har precis tittat på två avsnitt av The Hills, och hittade inget annat underhållande på TV:n efter det, så här hamnade jag en liten stund och tänkte att jag skulle uppdatera läget lite. Tjoho.

Solsticio de verano.

GLAD MIDSOMMAR på er alla där borta i Svearikeee! Hoppas ni haft en superduperbra midsommarafton med allt vad det innebär. Själv har jag haft en helt vanlig fredag i skolan, med tidig väckning och hemkomst vid klockan sex. När jag kom hem åt jag mjölk med sockrade cornflakes (jajemensan mamma!), och sedan duschade jag vaaarmt för att försöka få bort den kyla som intar sig i hela kroppen, ända in i benmärgen, efter en lång kall dag i skolan. (Minusgraderna inställer sig nuförtiden på mornarna kan jag meddela). Om ett par timmar ska jag hem till min finasteee. Pusss.


El frio.

Bergen här ser man nu helt snötäckta! På tv:n imorse hörde jag att gränsen över till Chile eller liknande är stängd på grund utav all snö. Det börjar bli riktigt kallt nu. Då menar jag mellan 0-15 grader. Visst, för oss svenskar är det ingenting, och vi är ju vana vid kyla, men inte den kyla som man tvingas stå ut med hemma inomhus och i skolan. De har ju inte alls samma sorts uppvärmning som oss, då de inte har "vinter" på det sättet. Husen här kyls ner snabbt, och jag går runt med dubbla, ibland tredubbla tröjor, samt långkalsonger och mjukisbyxor här inomhus (för att inte glömma tofflor med raggsockor). Inte så tvärmysigt hela tiden kan jag tala om..


Tidigare inlägg
RSS 2.0