En sommardag när jag var uttråkad haha. Har inte mycket mer att dela med mig av för tillfället. Sitter och skypar med mammsen och pappsen. (Traducción: Un dia durante el verano cuando estaba aburridaaa jajaja. No tengo más nada de contar por ahora. Estoy hablando en skype con mi mama y papa). Xoxo.
Efter en intensiv och superbra helg med läggdags vid halv sju på morgonen både fredag och lördag är det väl inte konstigt att jag dragit på mig en förkylning. Låg hemma hela dagen igår, är hemma från skolan idag, och blir förmodligen hemma imorgon också för att vara på den säkra sidan. Jag har sååååå inte tid att vara sjuk.. Är lite uttråkad för tillfället, vet inte riktigt vad jag ska ta för mig. Har precis tittat på två avsnitt av The Hills, och hittade inget annat underhållande på TV:n efter det, så här hamnade jag en liten stund och tänkte att jag skulle uppdatera läget lite. Tjoho.
GLAD MIDSOMMAR på er alla där borta i Svearikeee! Hoppas ni haft en superduperbra midsommarafton med allt vad det innebär. Själv har jag haft en helt vanlig fredag i skolan, med tidig väckning och hemkomst vid klockan sex. När jag kom hem åt jag mjölk med sockrade cornflakes (jajemensan mamma!), och sedan duschade jag vaaarmt för att försöka få bort den kyla som intar sig i hela kroppen, ända in i benmärgen, efter en lång kall dag i skolan. (Minusgraderna inställer sig nuförtiden på mornarna kan jag meddela). Om ett par timmar ska jag hem till min finasteee. Pusss.
Bergen här ser man nu helt snötäckta! På tv:n imorse hörde jag att gränsen över till Chile eller liknande är stängd på grund utav all snö. Det börjar bli riktigt kallt nu. Då menar jag mellan 0-15 grader. Visst, för oss svenskar är det ingenting, och vi är ju vana vid kyla, men inte den kyla som man tvingas stå ut med hemma inomhus och i skolan. De har ju inte alls samma sorts uppvärmning som oss, då de inte har "vinter" på det sättet. Husen här kyls ner snabbt, och jag går runt med dubbla, ibland tredubbla tröjor, samt långkalsonger och mjukisbyxor här inomhus (för att inte glömma tofflor med raggsockor). Inte så tvärmysigt hela tiden kan jag tala om..
Ja, jag lever. Det händer bara inte så jättemycket speciellt här. Det rullar på.. På måndag är det flaggans dag här, vilket innebär att vi har en långhelg nu. Igårkväll var jag och åt med ett gäng vänner då det är min bästa tjejkompis här födelsedag idag. Därför ska jag även nu om någon timme iväg då vi ska göra som en överraskningsgrej för henne. Har väl inget mer än det att berätta för tillfället. Eller jo, min kamera har gått sönder, sedan ett antal veckor tillbaks dåra. Inte bra alls..
De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga rent psykologiskt. Att se hur alla tar och har tagit studenten där hemma har varit otroligt jobbigt. Jag har faktiskt undvikit att gå in på facebook, då det är det enda jag möts och har mötts av. Bilder, statusuppdateringar, kommentarer och liknande. Det har gjort rent ont inombords att se hur alla sprudlar av glädje och klär upp sig i finaste vitt med studentmössan på huvudet, åker flak och jublar. Ja, jag vet att detta skulle ske, men att känna såhär är svårt att undvika. Samtidigt vet jag ju att det är precis så har jag inte borde känna. Jag borde istället tänka att jag har vunnit så otroligt mycket mer av mitt utbytessår än vad alla dessa ungdomar har gjort tillsammans. För det har jag verkligen. Jag har varit med om någonting helt fantastiskt och ovärderligt. Spela roll att jag kommer att gå ut skolan ett år senare. Vad är ett år i livet? Jag har levt ett år utan mina nära och kära, varit tvungen att kommunicera själv, lita på mig själv, ta egna beslut, och vara självständig. Jag har helt ändrat framtidsplaner och ser världen på ett helt annat sätt, något som inte var 18-åring gör. Bara de allra häftigaste, coolaste och modigaste.
Det är inte alla dagar som är solskensdagar. Det är inte alla dagar som det sprudlar av glädje och energi i kroppen. Dessa dagar kan vara riktigt jobbiga, dyka upp när jag minst anar det, och vara otroligt svåra att komma ur. Men ändå, varje sådan dag, och alla andra dagar, är jag så förbannat stolt över mig själv.
Jag har haft det ganska jobbigt i ett antal dagar. Min kropp har lagt av lite halvt kan man säga, och jag var hemma från skolan i fredags och är även hemma idag. Jag vet inte riktigt vad det är. Har inte haft ont i halsen eller någonting sådant, utan bara haft som ont i varenda befintlig nerv i kroppen, sådär som när man har influensa om ni förstår vad jag menar. Men i fredags kväll var jag ändå hemma hos pojken med några vänner och lagade svensk mat (köttbullar, potatis med brunsås, samt raggmunkar), och igår söndag var vi iväg och träffade massor av släktingar (vi var över trettio personer), varav många jag aldrig hade träffat förut. I skrivande stund ligger jag i min säng och tittar på film på datorn, och tar det allmänt lugnt. Det kan man behöva ibland..
