En liten rolig detalj sådär som jag tänkte dela med mig av är att man här i princip alltid lägger till en bestämd artikel framför alla namn, "el" för killar (maskulin artikel) och "la" för tjejer (feminim artikel). Jag är alltså "la Märit". Sedan har vi till exempel "la Giovi" och "el Fede" osv. Ni hajar. Sedan kan jag ju lägga till att mitt namn är riktigt svårt att uttala här, och jag får höra nya versioner mest hela tiden. Gäller att hålla öronen öppna och vara beredd på att svara om jag hör något som skulle kunna vara mitt namn. För att inte tala om mitt efternamn. Det är en ren omöjlighet. Det är knappt lönt för de att äns försöka haha.

Helgen har varit braaa! I lördags var jag hela dagen hemma hos en kille i min klass med större delen av resten. Pizza/hamburgare, musik, ping-pong och allmänt göra-ingenting. Asså de allra flesta här bor verkligen i stora fina hus, med stor trädgård som gärna innehåller en och annan palm, stor pool, asadohäll (stor grillplats), uthus med musikanläggning, flat-screentv, pingisbord, köksdel och allt man kan tänkas behöva! Idag har jag varit med släkten här på mammas sida till en annan del av provinsen Mendoza som heter Tunuyan, och väl där till en plats som heter Manzano Histórico (bilderna). Inte så svårt att gissa vad vi gjorde vaa? *Trumvirvel* Asadooo såklart! Asså släkten på mammas sida är verkligen sådär argentinskt smågalen haha. Idag var första dagen på en hel evighet som det var mulet större delen av dagen. Det kom tillochmed regn, vilket är sensationellt då det i princip aldrig regnar här. Det kan gå ungefär ett år utan att det regnar, så ovanligt är det. På vägen hem började det även hagla, med isklumpar med diameter på någon centimeter. Nu ska jag sussa hade jag tänkt. Chauu amigos.

Igårkväll (torsdag) var jag på 18-årsasado hos Pablo som går i min klass! Det var jag och omkring 25 killar (fråga mig inte varför haha). Här är det tradition att när en kille fyller 18 år så rakar man av honom allt hår, och ofta då inte bara det på huvudet. Så det gjordes självklart igår, under stort jubel. Vid omkring halv två drog drygt hälften av gänget (större delen av de jag kände) vidare till som den stora bargatan här i Mendoza och intog en bar, däribland jag. Minst sagt intressant att vara enda tjejen bland tolv killar som ägnar sig åt precis det man brukar ägna sig åt på en bar haha. Men det var kuuul, många var mina classmates juu! Här spelar det ingen roll att det är torsdag - man går ut ändå. Kom hem lagom till det att jag lyckades sova en dryg timme innan väckarklockan ringde och det var dags att åka till skolan. Ni kan ju gissa hur trött jag var i skolan idag.. Tillråga på allt är fredag än av mina långa dagar, och ikväll ska jag iväg på ytterligare en asado, så det finns ingen direkt tid för en längre siesta..

Tretton ungdomar. En finca (gård) i Uspallata. Ett dygn. En fyrhjuling.

Medan valhysterin låg tät över Svearike igår befann jag mig på en betydligt mer harmonisk plats. Efter omkring en och en halv timme i bil kom vi fram till Uspallata. Ju längre upp i bergen vi kom desto mer kände min kropp att det här är jag inte helt van vid, då vi snackar samma höjd som Kebnekaise. Själva byn Uspallata var väldigt liten och pittoresk, och landskapet runt omkring heeeelt fantastiskt! Det var så otroligt vackert att jag knappt förstod att jag faktiskt var där! Väl där förberedde vi en liten asado, och precis när det var dags att äta, ja vad hände då? Det började blåsa något alldeles makalöst! Har knappt varit med om något liknande. Det var vinden Zonda som kom, och det med bravur. Tallrikar, bord, hattar, ja allt flög iväg, haha. Men vi lyckades i alla fall äta, vilket var en upplevelse i sig. Efter att vi ätit begav vi oss vidare ännu längre upp i bergen, till 2 700 meters höjd, till en plats som hette Puente del Inca, där det fanns som ett stort svavelbrott, och där man badade i termiska källor förr (bild 7-9). Bara att igår sitta åkande i bilen och titta ut över bergen gjorde att jag nästan behövde nypa mig själv för att förstå att det jag såg fanns på riktigt. Bergen skiftade i alla möjliga färger - allt ifrån lila och grön till brun och gul. Det går verkligen inte att beskriva landskapet med ord, knappt med foton heller, det måste upplevas.

Den här helgen är lite speciell. På tisdag är det "El dia de la primavera/El dia del estudiante" (Översättning: Vårens dag/studentens dag), och då är man ledig från skolan. Skolorna brukar vara nästintill tomma på måndagen också, då majoriteten av ungdomarna åker upp i bergen till olika fincas/stugor/platser med allt vad det innebär, oftast med vänner från skolan. Imorgon ska vi upp i bergen till en plats som heter Uspallata med släkten, och ha en picknick/asado, och som det ser ut nu ska jag och min syster även dit över måndag-tisdag, fast då med ungdomar från skolan. Greeeeat! Ikväll ska jag iväg till Taco Bar med lite foolk. Närmare bestämt om en liten stund. Chau, besito.

Här är mitt schema. Många ämnen är som ni ser inte demsamma som i Sverige direkt. Jag ska välja sex ämnen som jag kommer att bli bedömd i. Håller fortfarande på att fundera över vilka jag ska välja. Skolan är verkligen annorlunda från Sverige, ingen tvekan om saken. Här kommer lite ytterligare info om olika saker rörande skolan! (Varning för långt, men ack så intressant, inlägg).

Några förmiddagar i veckan, utöver ”flaggstångscermonin” på mornarna, måste vi ”formera” som det kallas, efter en ”recreo” (rast). Har fortfarande inte fattat exakt när, det är olika, men det är bara att följa strömmen. Det innebär att alla ställer upp på led - klassvis med en rad för killarna och en rad för tjejerna - framför flaggstången för att sedan bli uppropade. Samma led oså som vid ”flaggstångscermonin”. Cirka två ggr i veckan måste vi även, men då inte alla klasser utan bara två varje gång, ”formera” efter att vi slutat skolan, och då hissa ner flaggorna under tystnad. Varje gång det är någon sådan här ”formering” måste man stå tyst, rak i ryggen med armarna längs sidorna, och eventuell ryggsäck bredvid och inte på ryggen.

Man får inte ha mobiltelefon i skolan. Varje morgon går det runt en man som fungerar lite som ”allt-i-allo” på skolan (en s.k. preceptor) och samlar in mobiltelefoner samtidigt som han tar närvaro. Dock låååångt ifrån alla som har mobiltelefon som lämar in sin, utan bara ett fåtal. Stooort mörkertal om man säger så. Lärarna borde verkligen känna till det, konstigt om de inte gör det, men de kan ju samtidigt inte gå och gräva i allas väskor varje morgon. Ni kan ju fundera lite över vad ni tror jag gör, och återkomma med ert svar till mig heheee. 

Skolgymnastiken är uppdelad mellan tjejer och killar, och hålls oftast på en club cirka tio minuter bort med transport (där tjejerna åker i en minibuss och killarna i en). Skolgymnastiken här är verkligen annorlunda från i Sverige.. Man byter inte om innan, utan har gymnastik i skoluniform "jogging" och man duschar och byter inte om efterråt.

Jag har börjat få diverse material till skolan, därav en bok som heter ”Comunicaciones” (kommunikation), som används för lärarna att skriva in betyg och för elever att skriva in läxor/prov i som en sorts almenacka, och andra liknande saker. I den innehåller de första femton sidorna regler, rättigheter och liknande gällande elever, lärare och föräldrar. Chaise! Den innehåller allt ifrån självklara saker som att man ska respektera varandra och komma i tid till skolan, till hur ens pärm där man har alla ämnen bakom olika flikar ska se ut och innehålla, vad man ska ha i pennfodralet och att man måste skriva skrivstil med blå bläckpenna. Nu är detta inte riktigt så allvarligt som det låter. Alla har en likadan sorts pärm, men med olika färg oså såklart, och det står att den måste vara inplastad, ej nedklottrad och liknande, men det följs inte alls ska jag säga, och det verkar vara okey ändå liksom. Min pärm är svart, och jäättefin inuti. Sedan appropå pennfodralet så är det ändå så att man skriker tvärs över klassrummet ”Har du lim/sax/penna/sudd?”, precis som i Sverige. Mitt pennfodral är komplett, och innehåller precis allt man kan tänkas behöva. Skrivstilen följs dock väldigt strikt, men det är liksom helt naturligt här. Alla skriver med skrivstil, sedan barnsben antar jag.

Betygssystemet här är annorlunda. De följer skala 1-10 där 7-10 är godkänt och uppåt. Alla betyg är väldigt offentliga. De flesta lärarna ropar ut betygen för varje elev högt inför hela klassen, och det är helt naturligt. Alla vet ungefär vad alla har för betyg. Betygssnittet är inte direkt skyhögt i alla ämnen om man säger så hehe.

Lärarna kallar man ”proffe” om det är en man, eller ”tanti” om det är en kvinna. Relationen lärare-elev är ganska avslappnad och för det mesta lite ”kompis-aktig” liksom. Lärarna är överlag ganska unga. De yngsta jag har är bara dryga 20 år. Jag tycker mycket om de flesta lärarna, fastän det såklart finns ett par undantag, som alltid.

Min klass är skön. Fastän vi bara är cirka femton stycken känns det alltid som vi är minst tjugo. Det är liv och rörelse vill jag lova. Det skriks, skämtas och pratas i munnen på varandra. Har varit med om allt ifrån att en kille satte två pennlock i nästan till att en annan satte sitt datorfodral på huvudet och en annan gjorde en kungakrona av en kakkartong som självklart sattes på huvudet den också. Det är inte någon direkt seriös stämning, inte äns under proven, då det oftast pratas hej vilt.

Mitt under tyskalektionen måndag förra veckan gick ett larm och alla dök ner under bänkarna. Jag fattade nada, men hängde såklart på. Jag frågade vad skjutton det var som händer, och blev då informerad om att det var ett larm som varnar för jordbävning. ”Hjäälp!” tänkte jag, samtidigt som det var lite spännande och oerhört komiskt att alla satt under bänkarna. Sedan efter en liten stund fick vi snabbt gå ut, och då satte alla händerna på huvudet, jag likaså för att inte vara värsta outsidern.  Hela skolan samlades på som en gräsplan precis bredvid skolbyggnaden, där småbarnen satte sig ner i en klump och vi äldre ställde oss i en ring runt. Vi blev sedan informerade om att detta bara var en ”simulation”, alltså inte på riktigt, utan en övning. Jag fick alltså vara med om motsvarigheten till det som i Sverige är brandövning. Här över man för jordbävning istället. Excitiiiing. Är inte i Sverige längre om man säger så.

I söndags var familj/släkt/vänner och promenerade i Cerro Arco som det heter. Oj vilken dag! Vi besteg ett litet berg, dit där ni ser antenner skymta på bild 3. Det var jobbigt vill jag lova. Extremt brant vissa passager, men vackert. Hettan låg på rejält fastän vi började förhållandevis tidigt på dagen för att slippa promenera när solen stod som högst. Tog knappt två timmar att ta sig upp. Väl där upp var det lunch under beskådan av fallskärmshoppare. Nervägen gick betydligt snabbare, men var inte särskilt skonsam för knäna direkt. Det känns både här och där att benen fick sig ett rejält arbetspass även såhär två dagar efter om man säger såå.

I fredags kväll var jag hemma hos en utbytesstudenttjej från Tyskland som går i samma skola som mig (ej med på bild), tillsammans med fyra andra utbytesstudenter från vår organisation som håller till här i Mendoza (tyskar hela bunten, varav den ena killen också går i samma skola som mig), syskon till oss och diverse vänner. Vi hängde i som ett uthus och hade det allmänt braaa.

I Torsdags var jag på asado (grillning delux) hemma hos en kille i klassen. Treeevlans! Och nej, det är lååångt ifrån ovanligt att man bor sådär här. Det kryllar av stora privata områden, vilket innebär vaktkur innan man kommer in i området, murar runt om, stora lyxiga hus och gigantiska jeepar såklart.

Annars kan jag säga så mycket som att min organisation här i Argentina är bland det värsta jag varit med om, och att jag lämnar mycket känslor och annat som pågår utanför bloggen..

Internet fungerar inte hemma, darav den daliga uppdateringen. Jag lovar att det kommer dyka upp ett par inagg med bilder osa sa fort det fungerar igen.. Hall ut. (Lanar en killes dator i skolan nu)

Det är när man är så här långt hemifrån under en sådan här lång tid som man verkligen börjar uppskatta dem och det man har där hemma.. Jag har universums absolut bästa familj där hemma som jag vet står bakom mig till mer än hundratjugo procent. Jag hade inte varit där jag är nu om jag inte hade vetat det. Mamma, pappa och Johannes - Jag älskar er mer än det är möjligt att älska någon. Jag saknar er något alldeles obeskrivligt, men fastän ni är så otroligt långt bort, är ni hela tiden med mig, inom mig.  



Jag har en riktigt rejäl svacka sedan någon vecka tillbaks..

Bild 2-4 är på min gata, Lago Olmos. Den ligger i en del av Godoy Cruz som heter Fuchs.
I princip alla hus är låga, enplans, och alla har stängsel framför.