Här är mitt schema. Många ämnen är som ni ser inte demsamma som i Sverige direkt. Jag ska välja sex ämnen som jag kommer att bli bedömd i. Håller fortfarande på att fundera över vilka jag ska välja. Skolan är verkligen annorlunda från Sverige, ingen tvekan om saken. Här kommer lite ytterligare info om olika saker rörande skolan! (Varning för långt, men ack så intressant, inlägg).

Några förmiddagar i veckan, utöver ”flaggstångscermonin” på mornarna, måste vi ”formera” som det kallas, efter en ”recreo” (rast). Har fortfarande inte fattat exakt när, det är olika, men det är bara att följa strömmen. Det innebär att alla ställer upp på led - klassvis med en rad för killarna och en rad för tjejerna - framför flaggstången för att sedan bli uppropade. Samma led oså som vid ”flaggstångscermonin”. Cirka två ggr i veckan måste vi även, men då inte alla klasser utan bara två varje gång, ”formera” efter att vi slutat skolan, och då hissa ner flaggorna under tystnad. Varje gång det är någon sådan här ”formering” måste man stå tyst, rak i ryggen med armarna längs sidorna, och eventuell ryggsäck bredvid och inte på ryggen.

Man får inte ha mobiltelefon i skolan. Varje morgon går det runt en man som fungerar lite som ”allt-i-allo” på skolan (en s.k. preceptor) och samlar in mobiltelefoner samtidigt som han tar närvaro. Dock låååångt ifrån alla som har mobiltelefon som lämar in sin, utan bara ett fåtal. Stooort mörkertal om man säger så. Lärarna borde verkligen känna till det, konstigt om de inte gör det, men de kan ju samtidigt inte gå och gräva i allas väskor varje morgon. Ni kan ju fundera lite över vad ni tror jag gör, och återkomma med ert svar till mig heheee. 

Skolgymnastiken är uppdelad mellan tjejer och killar, och hålls oftast på en club cirka tio minuter bort med transport (där tjejerna åker i en minibuss och killarna i en). Skolgymnastiken här är verkligen annorlunda från i Sverige.. Man byter inte om innan, utan har gymnastik i skoluniform "jogging" och man duschar och byter inte om efterråt.

Jag har börjat få diverse material till skolan, därav en bok som heter ”Comunicaciones” (kommunikation), som används för lärarna att skriva in betyg och för elever att skriva in läxor/prov i som en sorts almenacka, och andra liknande saker. I den innehåller de första femton sidorna regler, rättigheter och liknande gällande elever, lärare och föräldrar. Chaise! Den innehåller allt ifrån självklara saker som att man ska respektera varandra och komma i tid till skolan, till hur ens pärm där man har alla ämnen bakom olika flikar ska se ut och innehålla, vad man ska ha i pennfodralet och att man måste skriva skrivstil med blå bläckpenna. Nu är detta inte riktigt så allvarligt som det låter. Alla har en likadan sorts pärm, men med olika färg oså såklart, och det står att den måste vara inplastad, ej nedklottrad och liknande, men det följs inte alls ska jag säga, och det verkar vara okey ändå liksom. Min pärm är svart, och jäättefin inuti. Sedan appropå pennfodralet så är det ändå så att man skriker tvärs över klassrummet ”Har du lim/sax/penna/sudd?”, precis som i Sverige. Mitt pennfodral är komplett, och innehåller precis allt man kan tänkas behöva. Skrivstilen följs dock väldigt strikt, men det är liksom helt naturligt här. Alla skriver med skrivstil, sedan barnsben antar jag.

Betygssystemet här är annorlunda. De följer skala 1-10 där 7-10 är godkänt och uppåt. Alla betyg är väldigt offentliga. De flesta lärarna ropar ut betygen för varje elev högt inför hela klassen, och det är helt naturligt. Alla vet ungefär vad alla har för betyg. Betygssnittet är inte direkt skyhögt i alla ämnen om man säger så hehe.

Lärarna kallar man ”proffe” om det är en man, eller ”tanti” om det är en kvinna. Relationen lärare-elev är ganska avslappnad och för det mesta lite ”kompis-aktig” liksom. Lärarna är överlag ganska unga. De yngsta jag har är bara dryga 20 år. Jag tycker mycket om de flesta lärarna, fastän det såklart finns ett par undantag, som alltid.

Min klass är skön. Fastän vi bara är cirka femton stycken känns det alltid som vi är minst tjugo. Det är liv och rörelse vill jag lova. Det skriks, skämtas och pratas i munnen på varandra. Har varit med om allt ifrån att en kille satte två pennlock i nästan till att en annan satte sitt datorfodral på huvudet och en annan gjorde en kungakrona av en kakkartong som självklart sattes på huvudet den också. Det är inte någon direkt seriös stämning, inte äns under proven, då det oftast pratas hej vilt.

Mitt under tyskalektionen måndag förra veckan gick ett larm och alla dök ner under bänkarna. Jag fattade nada, men hängde såklart på. Jag frågade vad skjutton det var som händer, och blev då informerad om att det var ett larm som varnar för jordbävning. ”Hjäälp!” tänkte jag, samtidigt som det var lite spännande och oerhört komiskt att alla satt under bänkarna. Sedan efter en liten stund fick vi snabbt gå ut, och då satte alla händerna på huvudet, jag likaså för att inte vara värsta outsidern.  Hela skolan samlades på som en gräsplan precis bredvid skolbyggnaden, där småbarnen satte sig ner i en klump och vi äldre ställde oss i en ring runt. Vi blev sedan informerade om att detta bara var en ”simulation”, alltså inte på riktigt, utan en övning. Jag fick alltså vara med om motsvarigheten till det som i Sverige är brandövning. Här över man för jordbävning istället. Excitiiiing. Är inte i Sverige längre om man säger så.