Att åka till Argentina som utbytesstudent är verkligen det bästa jag har gjort. Jag ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att åka. Jag har haft det absolut bästa året i mitt liv! Jag har haft ett helt underbart, fantastiskt och makalöst år som jag aldrig någonsin kommer att glömma! Jag har fått ett till hemland, en till släkt och familj, nya vänner och ett nytt flytande språk. Jag har växt något alldeles otroligt som person, och ser på min framtid med helt andra ögon. Funderar du på att åka iväg som utbytesstudent och sitter och tvekar säger jag bara åk, åk! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig.

Si te dijera que te amo mucho estaría mintiendo. Si te dijera que te amo demasiado tambien estaría mintiendo, pero si te dijera que no es posible decir cuanto te amo te estaría diciendo la verdad, porque diciendo tanto te quiero, mucho o demasiado, estaría poniendo un límite..

Sitter nu i skrivande stund hemma i Sverige.. Kom hem för ett par timmar sedan. Full av massor av olika känslor, vet knappt vad jag ska skriva.. Förstörd, förvirrad.. Känns jättekonstigt att vara hemma, helt sjukt, overkligt. Jag måste nypa mig själv för att förstå.. Men knappt det fungerar. Resan dåra; Bussen från Mendoza gick ca klockan åtta på onsdag kväll och jag kom fram till Buenos Aires klockan halv tio på torsdag morgon ungefär. Där väntade en kvinna på mig från min argentinska organisasion. Sedan åkte vi till flygplatsen, och efter check-in blev jag ju då lämnad själv. Klockan två ungefär lyfte planet, och jag hade då 13 timmars resa framför mig. Det var hemskt!! Grät nog halva resan, och det var helt otroligt mycket turbulens, och flygrädd som jag är så hade jag ju total panik. Men på något sätt överlevde jag, och ungefär klockan sju på morgonen brittisk tid kom jag fram (mitt i natten för mig). Jag fick snabbt reda på att jag hade förlorat mitt flyg till Stockholm därifrån!! Vi hade anlänt sent.. Sista anropet var tjugo över sju, och det franns inte på kartan att jag skulle hinna. Fick med gråten i halsen fram någon sorts engelska (det enda som kom och kommer fram är spanska..) och fick då reda på att jag var tvungen att boka om flyget. Mitt flyg skulle nu avgå klockan halv tolv, så hade ett antal timmar att fördriva på flygplatsen.. Var dödstrött, men vågade inte vila, av rädsla för att somna, och missa flyget.. På något sätt gick tiden, och sedan hade jag omkring två timmars flygning till Stockholm. Till Stockholm anlände jag strax efter klockan tre vår tid. Möttes av mamma, och pappa och Johannes, med en jättestor fin "Märit, välkommen hem!" skylt.. Tårarna forsade..

I lördags eftermiddag åkte vi till den stora parken och provade kitesurfing-kittet som min familj/släkt köpt! (Utan själva surfingbrädan då, eftersom det inte fanns vatten) De är verkligen extremsportsgalningar haha.

Jag kan inte fatta att det bara är två veckor kvar av mitt utbytessår i Argentina nu. Jag kan inte få in det i mitt huvud. Det känns helt overkligt. Mitt år här är snart slut, och jag känner en panik inombords som är svår att beskriva. Jag kommer om 14 dagar att vara tvungen att lämna mitt andra hemland, min nya familj och släkt, mina nya vänner och bästaste pojken. Det känns helt ofattbart, ogripbart. Jag vet redan nu att den 14:e juli kommer att bli den värsta dagen i mitt liv.