Sitter nu i skrivande stund hemma i Sverige.. Kom hem för ett par timmar sedan. Full av massor av olika känslor, vet knappt vad jag ska skriva.. Förstörd, förvirrad.. Känns jättekonstigt att vara hemma, helt sjukt, overkligt. Jag måste nypa mig själv för att förstå.. Men knappt det fungerar. Resan dåra; Bussen från Mendoza gick ca klockan åtta på onsdag kväll och jag kom fram till Buenos Aires klockan halv tio på torsdag morgon ungefär. Där väntade en kvinna på mig från min argentinska organisasion. Sedan åkte vi till flygplatsen, och efter check-in blev jag ju då lämnad själv. Klockan två ungefär lyfte planet, och jag hade då 13 timmars resa framför mig. Det var hemskt!! Grät nog halva resan, och det var helt otroligt mycket turbulens, och flygrädd som jag är så hade jag ju total panik. Men på något sätt överlevde jag, och ungefär klockan sju på morgonen brittisk tid kom jag fram (mitt i natten för mig). Jag fick snabbt reda på att jag hade förlorat mitt flyg till Stockholm därifrån!! Vi hade anlänt sent.. Sista anropet var tjugo över sju, och det franns inte på kartan att jag skulle hinna. Fick med gråten i halsen fram någon sorts engelska (det enda som kom och kommer fram är spanska..) och fick då reda på att jag var tvungen att boka om flyget. Mitt flyg skulle nu avgå klockan halv tolv, så hade ett antal timmar att fördriva på flygplatsen.. Var dödstrött, men vågade inte vila, av rädsla för att somna, och missa flyget.. På något sätt gick tiden, och sedan hade jag omkring två timmars flygning till Stockholm. Till Stockholm anlände jag strax efter klockan tre vår tid. Möttes av mamma, och pappa och Johannes, med en jättestor fin "Märit, välkommen hem!" skylt.. Tårarna forsade..