Det känns så otroligt konstigt att vara hemma. Det går inte att beskriva,. På ett sätt känns det som om jag har legat i koma i ett år, och plötsligt vaknat upp efter en lång underbar dröm.. Huvudet dunkar ständigt, och det saknas fortfarande sömn efter två dygns resande utan en blund plus tidsomställningen. Jag försöker sakta men säkert komma in i Sverige igen, fastän det är väldigt svårt. Imorgon ska vi köra uppåt landet och börja vår hälsa-på-släktingar-färd.