Córdoba, Plaza San Martín.
Sol och + 10-15 grader här. S.k. "vinter" här. Hur är det i Sverige?
El español acá en Argentina.
- Bokstaven "y" och "ll" uttalas annorlunda här än i den sortens spanska som vi har lär oss i skolan. Här uttalas det med ”sch”-ljud. Alltså: Y(sch)o me ll(sch)amo Märit.
- Istället för aqui = här och allí = där så säger man acá och allá (med sch-ljud).
- Ordet ”vale”, som på den spanska vi lärt oss betyder ungefär ”okey", använder man inte alls här. Istället säger man ”bueno” eller ”claro”.
- Ordet "tu" = "du" används inte, utan istället säger man ”vos”. Formen ”vosotros” används inte heller, utan istället säger man ”ustedes”.
- Böjningen "tienes" = "du har" av verbet "tener" ser ut såhär istället: "tenés". Böjningen "quieres" = "du vill" av verbet "querer" ser ut såhär istället: "querés".
Idag har jag varit inne i centrum här i Córdoba och fått en liten guidad tur av en av våra tutores och även träffat en av tjejerna ur min lilla STS-grupp som kom för att hänga lite med mig. Har även åkt buss själv för första gången (från centrum till huset). Det var ganska nervigt sådär, men jag kom hem hel, välbehållen och med plånboken kvar i väskan!
Todavía esperando..
Un confusión de sentimientos..
Jag är inte längre kvar hos min värdfamilj i Villa Maria, utan befinner mig sedan igår kväll i Córdoba. Jag ska nämligen byta värdfamilj.. Beslutet att lämna familjen var väldigt svårt, och tyvärr tänker jag inte gå in på orsaken här än, vilket jag hoppas ni har förståelse för. Jag bor nu hos en s.k välkomstfamilj med fyra andra ungdomar från olika håll i världen. Jag vet verkligen inte vad som ska hända härnäst, och hur lång tid det kommer ta att hitta en ny familj. Antagligen ett par veckor.. Tills dess ska jag vara här i Córdoba, men jag vet inte än om jag ska börja i en tillfällig skola här eller inte. Jag vet ingenting.. Det är som om tiden står still. Vad jag känner just nu är mest panik och frustration. Jag har gråtit mycket, och ska inte sticka under stolen med att min hemlängtan just nu är enorm. Vad jag går igenom nu är verkligen mitt livs prövning, och rent mentalt extremt jobbigt. Allt som händer nu är väldigt överväldigande, men jag känner redan att jag har växt som person på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Jag är ensam på andra sidan jorden, i ett land som jag bara känt i en dryg vecka, och tvingas prata ett språk som inte är mitt eget. Men språket går under omständigheterna förhållandevis bra. Redan efter en vecka kan jag hålla en normal konversation utan problem, orden bara kommer fram av sig själva, och jag och pappan i min värdfamilj i Villa Maria hade långa diskussioner om allt ifrån framtidsyrken, rasism, nationalitetsspridning i Villa Maria till likheter mellan länder och spanska språkets olika dialekter och former. Och han pratar snabb argentinsk spanska, vilket inte är det lättaste att förstå alla gånger, och ändå förstod jag 90 procent av vad han sa. Häftig känsla. Och uppe i hjärnan blandar jag hela tiden spanska, svenska och engelska. Det är en enda röra, och ibland råkar fel språk komma ut ur munnen.
Huset där jag bor just nu har inte internet, så just nu sitter jag på COINEDs (min argentinska organisation) huvudkontor här i Córdoba och använder deras wifi. För att komma åt internet kommer jag antingen behöva gå hit, vilket tar ca en halvtimme, eller gå till något café eller liknande som har wifi eller datorer man kan låna. Därför vet jag inte riktigt hur ofta jag kommer att kunna uppdatera, men nu vet ni lite mer vad som händer.
(PS. Till er som jag gett adressen till min värdfamilj: Den gäller alltså inte längre DS.)
Villa María del lente de cámara.
Me llamo Maritza Pía Spirito Margarita.
Tankte mest ge ifran mig ett livstecken.. Som ni antagligen redan markt sitter jag inte vid min egen dator, for internet fungerar namligen inte pa den. Det ar mycket som hander har nu, och bloggen har inte varit min forsta prioritet direkt.. Mitt ar har inte riktigt borjat som jag hade forestallt mig.. Mer an sa kan jag tyvarr inte saga just nu. Jag lovar att aterkomma inom snar framtid, sa hall utkik.
"Todos a la derecha! Repito! Todos a la derecha!"
Léonie (Schweiz), Willemijn (Holland) och Maria (Sverige).
Maria och jag.
Tangolektion.
Christoffer och Thomas (Norge).
Vi tio STS-barn (och en till av någon anledning).
Egentligen borde jag inte vara där jag är just nu - kvar på förberedelselägret. Jag borde ha varit hos min värdfamilj. P.g.a busstrejk så är vi ett gäng som inte kan ta oss till våra familjer. Vi måste därför vara kvar här en natt till, och åka imorgon bitti istället. När jag fick reda på det imorse bröt jag ihop totalt.. Jag behövde verkligen inte en natt till här..
Pratade en kort stund med min värdsyster i telefon tidigare. Det var lite spänt, och första gången jag pratade spanska i telefon, vilket kändes lite smålustigt. Appropå spanska, så är det helt otroligt hur snabbt man på något sätt kommer in i spanskan. Det känns så naturligt att leka på spanska, få instruktioner på spanska och prata om viktiga saker på spanska. Det är en helt fantastisk känsla att jag faktiskt förstår allting. Imorgon, imorgon kommer jag att träffa min värdfamilj för första gången. Behöver jag äns säga att jag är nervös.
Lite längre update.
Imorse var det frukost klockan 09.00. Om man äns kan kalla det frukost. Framför oss på bordet låg några torra, hårda, jävla brödbitar. Ni som känner mig vet precis vad jag kände då. Jag tvingade i mig några ändå, dödshungrig som jag var. Sedan delades vi in i grupper för spanskalektionerna. Jag hamnade i den bästa gruppen. Det gjorde min dag lite. Dock var spanskalektionen ett ända stort skämt, men tänker inte gå in på det mer. Sedan var lunchen ätlig, och efter lunchen var det lite aktiviteter. Klockan 19.00 var det te-time. Framför oss låg samma torra, hårda, jävla brödbitar som vid frukosten. Drack tre koppar varm mjölk istället. Och nu sitter jag här, och vet inte vad som ska hända härnäst. Middag väntar antagligen om några timmar. Här äter man SENT.
Jag vet att det kanske inte är det smartaste att skriva av sig mycket sådana här negativa känslor på en blogg såhär, men just nu bryr jag mig inte. Jag tänker inte låtsas att allt är bra. För det är det verkligen inte. Jag tänker inte låtsas att jag mår bra. För det gör jag inte. Jag kommer alltid skriva precis vad jag känner på den här bloggen. Men jag och Maria, min svenska buddy, har bestämt att vi ska försöka vara positiva. Det blir nog mycket bättre sedan när vi träffar våra familjer om några dagar. Och herregud, jag är i Argentina! Hur häftigt är inte det på en skala!?
1. Väntan på flygplatsen vi bytte till i Buenos Aires. 2. Matsalen på hotellet där själva campet är. 62 studenter är vi. 98 % tyskar.. 3. Hotellet utifrån. 4. Fin bild på mig (höhö) när vi tog en liten promenad idag. Det är omkring 5 grader ute.
Jag lever.
¡Hasta luego Suecia, nos vemos el año que viene!
Det är med blandade känslor jag har tagit mig igenom den här dagen. Jag har brutit ihop både en och två gånger, både inombords och utåt. Det går inte att beskriva vad som cirkulerar i mitt huvud just nu. Jag frågar mig själv hela tiden vad i hela friden jag har gett mig in på. Samtidigt har jag fortfarande inte förstått att jag åker imorgon. Jag har fortfarande inte förstått att jag kommer att vara borta i ett helt år. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag kommer att behöva stå på flygplatsen imorgon och säga hej då till mamma och pappa. Eller snarare inte velat förstå. Jag försöker skjuta undan den tanken hela tiden, för jag vet hur fruktansvärt jobbigt det kommer att bli. Mamma och pappa, jag älskar er så mycket, och tack för att ni har gjort min dröm sann.
Men imorgon bär det i alla fall av, vare sig jag har förstått det eller inte. 15.40 går flyget från Arlanda. Sedan kommer vi att mellanlanda i London, där vi kommer att träffa utbytesstudenter från andra länder som ska till Argentina med STS. Efter ett antal timmars väntan på Heathrow bär det av med flyg till Buenos Aires. Sedan kommer vi att byta flygplats för att flyga vidare inrikes till Córdoba, där vi kommer att landa på morgonen lokal tid, vilket är 5 timmar efter oss. Väl där väntar ett antal dagars förberedelsekurs. Som ni ser nedan är det "vinter" i Argentina nu, eftersom deras årstider är precis tvärtom. Nästa gång jag skriver befinner jag mig troligtvis på argentinsk mark! Ciao!
Tack för att ni finns.
JAG HAR FÅTT VÄRDFAMILJ!
Jag kommer att bo hemma hos familjen Deniz i staden Villa Maria, Córdoba Province! Staden har ca 72 tusen invånare, och är den tredje största staden i provinsen. Den verkar jättefin! Min värdmamma heter Maria och är 60 år, min värdpappa heter Osvaldo och är 62 år, och min ena värdsyster heter Florencia och är 17 år. Sedan har jag två värdsystrar till, varav den ena är Gabriela som är 33 år och har en dotter på 6 år. Hon bor också hemma med sin dotter sedan hon skiljde sig. Den tredje värdsystern är 34 år och bor i Spanien med sin man och dotter, och hon är gravid sedan ett par månader tillbaka. Huset är en villa med två våningar och trädgård, och det ligger nära centrum. Skolan jag kommer att gå i heter Instituto del Rosario, och ligger med gångavstånd från huset. Skoluniform here I come! Dock verkar det inte vara en sån där veckad kjol med skjorta, slips och höga strumpor. Huur synd? Haha. Allt verkar jättebra hittills!
Nu måste jag snart fixa det sista med packningen. Ingen lätt match kan jag be att få tala om. Det blir i alla fall efter en hel del överväganden fram och tillbaka 23 kg plus en till resväska som jag ska försöka fylla så lite som möjligt, då det annars kommer att bli alldeles för dyrt med övervikten samtidigt som det är praktiskt med tanke på att jag kommer att komma att behöva ta hem mer än jag åker ner med om man säger så. Om lite drygt ett dygn är jag påväg till flygplatsen!! Det här är helt ofattbart. Nyp mig, någon?
Johannes.
Jag älskar den här killen mer än av hela mitt hjärta. Att säga hej då till honom igår var bland det jobbigaste jag någonsin har gjort. Många tårar har runnit än idag.. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig utan honom i ett helt år. Han finns ju alltid där. Han är världens bästa. Han är min bror. Min underbara, helt fantastiska bror <3
