Un confusión de sentimientos..

Jag är inte längre kvar hos min värdfamilj i Villa Maria, utan befinner mig sedan igår kväll i Córdoba. Jag ska nämligen byta värdfamilj.. Beslutet att lämna familjen var väldigt svårt, och tyvärr tänker jag inte gå in på orsaken här än, vilket jag hoppas ni har förståelse för. Jag bor nu hos en s.k välkomstfamilj med fyra andra ungdomar från olika håll i världen. Jag vet verkligen inte vad som ska hända härnäst, och hur lång tid det kommer ta att hitta en ny familj. Antagligen ett par veckor.. Tills dess ska jag vara här i Córdoba, men jag vet inte än om jag ska börja i en tillfällig skola här eller inte. Jag vet ingenting.. Det är som om tiden står still. Vad jag känner just nu är mest panik och frustration. Jag har gråtit mycket, och ska inte sticka under stolen med att min hemlängtan just nu är enorm. Vad jag går igenom nu är verkligen mitt livs prövning, och rent mentalt extremt jobbigt. Allt som händer nu är väldigt överväldigande, men jag känner redan att jag har växt som person på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Jag är ensam på andra sidan jorden, i ett land som jag bara känt i en dryg vecka, och tvingas prata ett språk som inte är mitt eget. Men språket går under omständigheterna förhållandevis bra. Redan efter en vecka kan jag hålla en normal konversation utan problem, orden bara kommer fram av sig själva, och jag och pappan i min värdfamilj i Villa Maria hade långa diskussioner om allt ifrån framtidsyrken, rasism, nationalitetsspridning i Villa Maria till likheter mellan länder och spanska språkets olika dialekter och former. Och han pratar snabb argentinsk spanska, vilket inte är det lättaste att förstå alla gånger, och ändå förstod jag 90 procent av vad han sa. Häftig känsla. Och uppe i hjärnan blandar jag hela tiden spanska, svenska och engelska. Det är en enda röra, och ibland råkar fel språk komma ut ur munnen.

Huset där jag bor just nu har inte internet, så just nu sitter jag på COINEDs (min argentinska organisation) huvudkontor här i Córdoba och använder deras wifi. För att komma åt internet kommer jag antingen behöva gå hit, vilket tar ca en halvtimme, eller gå till något café eller liknande som har wifi eller datorer man kan låna. Därför vet jag inte riktigt hur ofta jag kommer att kunna uppdatera, men nu vet ni lite mer vad som händer.

(PS. Till er som jag gett adressen till min värdfamilj: Den gäller alltså inte längre DS.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0