Svar på Madeleines fråga: Hur bra var du på spanska innan du åkte och hur lång tid tog det innan du lärde dig tala och förstå ganska bra?
Jag började läsa spanska när jag gick i sexan, och hade alltså läst spanska i sex år när jag åkte, då jag åkte efter andra året på gymnasiet. Hade även högsta betyg i spanska, och kunde med andra ord ganska så mycket när jag kom hit. Dock är skolspanska inte mycket att komma med i vilket fall som helst, speciellt till Argentina, och även Costa Rica gissar jag, då sydamerikans spanska är väldigt annorlunda. Jag kunde i alla fall göra mig förstådd, kommunicera hyfsat, och liksom förstå ganska så bra här i början, med hjälp av den spanska jag hade med mig. Självklart var det helt otroligt svårt och jobbigt på alla sätt och vis ändå i början. Hjärnan jobbade på högvarv precis varende sekund. Det går knappt att förklara hur det var. Efter ungefär två-tre månader ungefär så förstod jag i princip allting, bortsett från i skolan (och då menar jag skolböcker och liknande). Efter kanske fyra månader hade jag helt slutat tänka på svenska, och det enda som kom fram var spanska. Sedan blev det bara bättre och bättre. Efter ungefär fem-sex månader, alltså runt jul, så kan jag säga att spanskan blivit mer eller mindre flytande. Nu, efter sju månader, pratar jag helt utan problem, och förstår allting. Att lyssna på spanska är som att lyssna på svenska, och inte minst att prata på spanska. Det är mer naturligt för mig nu att höra och lyssna på spanska än vad det är att göra det på svenska. Detta är resultatet av att under sju månader bara pratat svenska med någon i verkligheten vid två tillfällen. Saknar jag svenskan? Den frågan får jag ibland. Nej, faktiskt inte. Jag älskar att prata spanska hela tiden! Det är helt underbart att vara omringad av spanska hela tiden!