Då var de borta lika snabbt som de kom. Har haft två helt fantastiska och obeskrivliga veckor med min kära familj! Det har varit helt underbart att visa de mitt liv här, min familj, min släkt, mitt andra hemland, och allt annat! Jag kommer aldrig någonsin glömma när jag stod och väntade på de på Santiago de Chiles flygplats den där söndagmorgonen. Johannes var den första jag såg, och tårarna bara rann och rann. Kommer aldrig glömma hur han sprang mot mig, medan jag bara stod helt chockad kvar och grät. Sedan kom det stora kramkalaset någonstans mellan allas tårar. Det är ändå som om jag inte riktigt förstått att de faktiskt har varit här. Det är som om jag förstår det mer nu när de har åkt än när de faktiskt var här. Har hundratals bilder att gå igenom, och en hel bunt kommer komma upp här om någon dag eller så. Pussssss.