I onsdags började jag i en tillfällig skola här i Córdoba! Det var riktigt nervöst första dagen, men större delen av den nervositeten släppte så fort jag blev presenterad för min nya klass. Jag blev så väl omhändertagen från första stund! Alla är så öppna och varma här! Jag tycker verkligen om min klass! De går sista året i skolan här, och är alltså jämngamla med mig! Jag sätter klockan på ringning 06.00, då skolan börjar 07.50. Behöver åka buss först i omkring 15 minuter in till centrum och sedan promenera en stund. Måste vara ute i väldigt god tid, för man vet aldrig när bussen har lust att komma.. Skolan här går inte äns att jämföra med skolan i Sverige! Det finns absolut inga likheter. Det är en upplevelse utöver det vanliga!

- Man har alla ämnen i samma klassrum.
- Klassrummet är mycket (omkring 3 ggr) mindre.
- Skriver gör läraren på gammalt hederligt vis - griffeltavla.
- Bänkarna är väldigt små, väldigt gammaldagsa och i väldigt dåligt skick. De står gärna lite huller om buller också. Ibland sitter man tryckta som sillar längst bak i klassrummet, ibland mitt på tvären, ibland vända mot varandra, ibland med ryggen mot väggen. Ja, ni hajjar.
- Ljudnivån i klassrummet är hööög! Man skriker kors och tvärs till varanda - det är helt normalt.
- Läraren tilltalar man "Profesor/-a", men de säger oftast "Proffe". Dock är inte själva relationen mellan elev och lärare så formell som det kanske kan verka då, utan ungefär som i Sverige. Lite avslappnad sådär.
- Man ska helst stå upp när läraren kommer in i rummet.
- Det finns absolut noll uppvärmning eller isolering att tala om. Temperaturen utomhus bestämmer temperaturen i klassrummet, vilket innebär att det är freeeeezing nu! Sitter med omkring 5 lager och jacka upptill, och tre lager på benen + sjal, och ibland vantar.
- Allting i skolan förutom själva klassrummen är utomhus.
- Man måste betala för att ta kopior av skolmaterial.
- Lektionerna är mycket kortare här. Mellan 40-70 minuter ungefär tror jag.
- Det ringer en klocka varje gång det är dags för lektion eller s.k. "recreo" (rast), som det är mitt i varje lektion.
- Det verkar vara tillåtet att kluddra, både på bänkarna och väggarna (då de gör det fastän läraren ser), och bänkarna är ganska så nedkluddade.
- Man äter inte lunch i skolan, utan skoldagen varar mellan omkring 07.50 och 13-14-00, och sedan går man oftast hem och äter.
- Efter gymnastiken finns ingen dusch, och man har gymnastikkläderna på hela dagen innan. Gymnastik är alltid sista lektionen för dagen.
- Det är inte direkt tillåtet att gå på toaletten under lektionstid.
- Man har inga skåp där man har sina böcker. Allting (som i princip endast består av ett litet ämnesblock där de har alla ämnen) har man i en ryggsäck som man har bredvid, under eller på bänken. Aa, lite där man känner för det liksom.
- Skolan känns myyycket mer (/är mer) oseriös än i Sverige. Min klass har redan fått tre utskällningar sedan jag började, haha.
- Utbildningssystemet är helt annorlunda.
- Killarna får inte ha örhängen. De som har det (verkar vara väldigt vanligt här), måste tejpa för.
- Sedan har vi skoluniformen. Tjejerna i min skola har en sorts rutig kjol, strumbyxor och "formella skor", eller grå långbyxor (ej jeans, det är inte tillåtet). Dagarna det är gymnastik är det mörkblå mjukisar som gäller. Killarna har som en typ av grå kostymbyxor. Både tjejer och killar har oftast en jacka som är skolans liksom (som går i ljusblått/turkost och vitt). Annars verkar det vara okey att bara ha någon mörk tjocktröja. Det verkar inte vara superstrikt med klädseln, men det finns en hel del "dresscodes" man måste följa. Eftersom jag bara ska gå i den här skolan tillfälligt så ska jag inte köpa någon skoluniform, men inget av det jag hade med dög att ha på mig i skolan, i alla fall nertill. Jag blev tvungen att köpa ett par mörkblå mjukisbyxor, men jag älskar de! Övertill har jag bara någon mörk tröja. Så himla skönt, och jag behöver inte tänka alls på morgonen vad jag ska sätta på mig. Jag är verkligen för skoluniform! Allting blir så himla relaxed, och alla är på samma våglängd så att säga.











Själva spanskan är sedan ett annat kapitel! Jag förstår till stor del vad klasskamraterna säger, om de pratar tydligt och ganska långsamt. När de pratar med varandra går det i uuultrarapid och det är väldigt svårt att hänga med i svängarna. Vissa lärare förstår jag mer än andra, för vissa anstränger sig för att försöka prata långsammare och tydligare än andra. Men alla lärare är väldigt trevliga! Sedan beror det också på vilket ämne de har. Engelska kan de inte här helt enkelt. Jag är utan någon som helst tvekan bäst på engelska i klassen! De håller på med sådant vi gjorde när vi gick på typ lågstadiet. Annars på lektionerna så sitter jag mest och lyssnar och försöker förstå. Eller jag brukar iofs ofta sitta med en kille som heter Negro (Franco egentligen. Lite av klassens värsting.) och hjälpa honom att slå i mitt spansk-svenska lexikon haha. Han vill lära sig olika saker på svenska. Först skulle han själv försöka slå upp "jag älskar dig", men det blev "jag tebuske ägare" som ni kan se. Jag förklarade att det på spanska är ungefär "Yo planta propietario", och hahaha oj vad vi hade roligt åt det!

Besitos