Jag måste bara svara på en kommentar jag fick på inlägget om min skola och klass här i Córdoba som gjorde mig lite mindre glad. Kommentaren löd: "Herregud klassrummet ser ut som en källare!?". Ja, ni kanske är många som tycker att klassrummet ser ut som vad vi i Sverige kallar för en källare. Ni kanske tycker att det ser sunkigt och annorlunda ut. Tyck vad ni vill, det är er rättighet, men jag ska be att få tala om att det inte alls är som en källare. För det första ligger klassrummet på andra våningen och solen skiner in varje dag i det stora fönstret på ena långsidan, och kan därmed rent praktiskt inte vara en källare. För det andra är klassrummet fullt av en bunt helt fantastiska människor som gör det källarliknande rummet till en varm och trivsam plats, fastän man sitter där med lager på lager med kläder. Människorna som fyller klassrummet är inte som människorna som fyller klassrummen i Sverige. Det går inte att beskriva hur folk är här. Hur ungdomarna här är. De är helt enkelt mer öppna. Det är nog det bästa ordet man kan använda. Argentinare är fantastiska människor! Sedan tror många i Sverige att allt är som det är där. Att allt ser ut som där. Att allt ska se ut på ett visst sätt för att duga. Men det är så fel. Så himla fel. Jag älskar klassrummet här. Det är minst lika bra som i Sverige. Om inte ibland bättre. Bara för att det är som det är. Så, nu har jag sagt det.