Ja, det var ett tag sen nu. Idag är det precis en månad sedan jag kom hem. Kan tala om för er att det tog mig ungefär tre veckor att förstå att jag verkligen var i Sverige igen, att verkligen landa. Min kropp var hemma, men inte själen. Att komma hem efter ett utbytessår är minst lika svårt som att åka iväg, om inte svårare. Den omvända hemlängtan man knänner går inte att beskriva och förstå om man inte är med om det själv. Sedan kan jag hälsa alla utbytisar som åkt iväg nu i sommar ett stort lycka till! Ni har ett helt sjukt underbart jäkla oslagbart år framför er, som förmodligen kommer bli ert livs bästa! Citerar annan bloggare; ni kommer inte att tro att ni levt innan.