Först var vi i Santiago de Chile en dag!





Sedan tog vi bussen till Viña del Mar och var där ett par dagar!




Bodde ungefär hur fint som helst!










Sedan får ni se fortsättningen i kommande inlääägg.

Den magiska första kramen.
Kära bror, jag älskar dig så mycket, så mycket! Jag hade saknat dig mer än det finns ord.

Då var de borta lika snabbt som de kom. Har haft två helt fantastiska och obeskrivliga veckor med min kära familj! Det har varit helt underbart att visa de mitt liv här, min familj, min släkt, mitt andra hemland, och allt annat! Jag kommer aldrig någonsin glömma när jag stod och väntade på de på Santiago de Chiles flygplats den där söndagmorgonen. Johannes var den första jag såg, och tårarna bara rann och rann. Kommer aldrig glömma hur han sprang mot mig, medan jag bara stod helt chockad kvar och grät. Sedan kom det stora kramkalaset någonstans mellan allas tårar. Det är ändå som om jag inte riktigt förstått att de faktiskt har varit här. Det är som om jag förstår det mer nu när de har åkt än när de faktiskt var här. Har hundratals bilder att gå igenom, och en hel bunt kommer komma upp här om någon dag eller så. Pussssss.

Då var den stora dagen äntligen här! Inatt kommer jag att ta bussen över till Santiago de Chile, för att där möta upp min kära familj på flygplatsen imorgon bitti! Sedan kommer vi att vara en dag och sova en natt i Santiago för att sedan ta oss med buss till kusten, till Viña del Mar (som blivit lite som mitt andra hem heh), och sova där två nätter. Sedan på onsdag tar vi bussen på dagen över bergen hit till Mendoza! Väl här kommer alla att installera sig här hemma hos miiiiig, och vara här i en vecka. En vecka fylld av äventyyyyr! Lära känna min familj och släkt, besöka alla fantastiska platser som finns här, åka upp i bergen, besöka min skola - ja, allt ska hinnas med den veckan! Efter det åker jag med min svenska familj till en del av provinsen Mendoza som heter San Rafael för att vara där ett par dagar ensamma! Iiiiiiiiiiiiiiiih, känner på mig att detta kommer bli hur fantastiskt som helst! Att det är pirrigt just nu är bara förnamnet. Besos.

Idag kom den välkända vinden Zonda hit som jag skrivit om förut, och det med besked. Alla skolor här stängdes ända från morgonen, förutom min. Vi blev hemskickade vid lunch. Den tiden vi var i skolan fick vi mestadels inte gå ut utomhus bara sådär, utan bara med tillstånd, och som gruppvis. Det är nämligen en stark vind kan jag tala om. Det går knappt att föreställa sig. Vi går mot rejäl höst här nu, vilket innebär temperaturer på 20-25 grader, men idag steg den till 35. Vinden innebär även som något sorts tryck vilket gör att blodtrycket sjunker i kroppen och man mår allmänt dåligt. Man kan börja må illa, och nästan alla går runt med huvudvärk. Själv låg jag med migrän ett par timmar i eftermiddags. Kuuuuul. Imorgon blir det förmodligen jättekallt, vilket det alltid blir dagen efter. Blir till att vänta och se.

Bara 4 dagar kvar. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant.

Ja, jag lever! (utifall ni blivit lite oroliga). Livet rullar liksom på här. Ännu en skolvecka har passerat, och snabbt gick det. Själva veckodagarna ser oftast likadana ut i stora drag, och jag kan inte minnas att det hände något direkt jättehäpnadsveckande. I fredags kväll var jag på ännu en sådan där "quince" (stor födelsedagsfest) som jag var på för ett par veckor sedan, om ni minns. Igårkväll hade jag (var jag på? uttrycks så på spanska nämligen) en asado med ett gäng vänner. Trevligt som attan! Idag väntar en hel del plugg.. Tre mysiga prov har jag framför mig den här veckan. Lite sådär lagom onajs. Annars går jag mest och räknar ner dagarna. Behöver jag äns säga till vad? Gaaaaaaaaaaaah det är bara sex dagar kvar! Jag håller på att spricka! Kan fortfarande inte fatta det. Min koncentrationsförmåga har sjunkit till noll vad gäller i princip allt annat, då detta är vad jag tänker på varje sekund.

I fredags kväll/natt höll jag till på den stora bar- och restauranggatan i Mendoza centrum med ett gäng vänner. I lördags körde jag maaaassor av fyrhjuling. Så himla roligt att det finns inte! Gårdagen spenderades vid diket i Potrerillos (dit vi åker i princip varje helg) och körde windsurfing och kayak! Därifrån är bilderna.

Om två veckor händer något alldeles ofattbart fantastiskt! Efter nio månader ifrån varandra, så kommer jag att om 14 dagar få träffa de mest underbara människorna på jorden! Min kära familj kommer nämligen hit och hälsar på lilla mig! Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant, och att det faktiskt kommer att hända. Det känns som en dröm. Jag har svårt att föreställa mig de i mitt liv här, för det är som om det är två olika världar Sverige och Argentina, med två helt olika innehåll, och att man inte kan blanda dem. Men det är samtidigt vad jag vill göra mest av allt och har velat göra så himla länge - visa de mitt liv här, mitt andra hemland. Jag längtar så otroligt obeskrivligt mycket att det är inte sant! Ååååå tänk att bara få krama om dem, riktigtriktigt hårt!

Dagen har bjudit på både engelska, matematik, kemi och gymnastik, höhö. Hade en av mina två kortare dagar, och kom hem redan vid fyra. Gjort lite allt och inget. Pluggat lite bland annat. Är det inte häftigt att jag kan läsa massa text med pyttesmå bokstäver om hur vi bör lösa jordens alla problem och liknande näst intill helt flytande utan att knappt slå upp ett enda ord så säg!? (På komplicerad och avancerad spanska dåra). Jooorååååå! 

Bjuder på ett par gamla bilder från Camboriu såhär denna tisdagskväll.

Kan ju tala om att jag inte gjorde något direkt jättestort häpnadsveckande den här långhelgen. Den flöt på, och var rättså lugn. Hållit till här i krokarna. Gjort olika nödvändiga grejer, legat hela fredagen hemma med migrän (Pga den klimatändringen som skedde till lördagen, då det var grått och iskallt ute. Reagerar alltid så), ätit ute med pojken, varit och ätit asado-lunch hos farmor, och lite så. Imorgon har vi en vanlig lång och trevlig skolvecka framför oss. Tack och hej.

Vad gjorde jag denna helg då? I lördags var jag hemma hela dagen, och pluggade en hel del. Allting går så otroligt mycket långsammare för mig, ni anar inte.. På kvällen åkte jag hem till Manuel. Därifrån åkte jag med hans familj och åt hos några vänner. Därifrån blev vi sedan körda efter tolvslaget till en "quince" (= femton). Det var alltså en 15-årsfest. Men tappa inte hakan nu bara för det. Det är nämligen så att när tjejer fyller 15 år här ställs det i princip alltid till med världens fest! Att fylla 15 år är liksom bland det största. Först är det jättefin middag, och födelsedagsbarnet och många andra har långklänning och hela alltet. Att vara med om en sådan fest är något av ett måste. Så nu har jag varit det! Det var en kompis kusin som fyllde år. Hade en väldigt trevlig kväll, och gick och lade mig lagom till gryningen. Igår söndag så åkte vi upp i bergen! Därifrån är bilden, så ni kan ju försöka gissa vad vi höll på med. Pusshej.

Svar på Madeleines fråga: Hur bra var du på spanska innan du åkte och hur lång tid tog det innan du lärde dig tala och förstå ganska bra?
Jag började läsa spanska när jag gick i sexan, och hade alltså läst spanska i sex år när jag åkte, då jag åkte efter andra året på gymnasiet. Hade även högsta betyg i spanska, och kunde med andra ord ganska så mycket när jag kom hit. Dock är skolspanska inte mycket att komma med i vilket fall som helst, speciellt till Argentina, och även Costa Rica gissar jag, då sydamerikans spanska är väldigt annorlunda. Jag kunde i alla fall göra mig förstådd, kommunicera hyfsat, och liksom förstå ganska så bra här i början, med hjälp av den spanska jag hade med mig. Självklart var det helt otroligt svårt och jobbigt på alla sätt och vis ändå i början. Hjärnan jobbade på högvarv precis varende sekund. Det går knappt att förklara hur det var. Efter ungefär två-tre månader ungefär så förstod jag i princip allting, bortsett från i skolan (och då menar jag skolböcker och liknande). Efter kanske fyra månader hade jag helt slutat tänka på svenska, och det enda som kom fram var spanska. Sedan blev det bara bättre och bättre. Efter ungefär fem-sex månader, alltså runt jul, så kan jag säga att spanskan blivit mer eller mindre flytande. Nu, efter sju månader, pratar jag helt utan problem, och förstår allting. Att lyssna på spanska är som att lyssna på svenska, och inte minst att prata på spanska. Det är mer naturligt för mig nu att höra och lyssna på spanska än vad det är att göra det på svenska. Detta är resultatet av att under sju månader bara pratat svenska med någon i verkligheten vid två tillfällen. Saknar jag svenskan? Den frågan får jag ibland. Nej, faktiskt inte. Jag älskar att prata spanska hela tiden! Det är helt underbart att vara omringad av spanska hela tiden!

Kan berätta att jag har börjat med yoga! Tre ggr i veckan går jag på det tillsammans med en tjej i min klass. Måndagar, onsdagar och fredagar, mellan 18.30-20.00. Dit tar vi oss alltså i princip direkt efter skolan. Trevligttrevligt, inte minst avslappnandeeee. Så idag var jag alltså på det, och efterråt var jag minst sagt ute på lite ofrivilligt "äventyr".. Men det gick bra tillslut. Mer än så säger jag inteee, höhö.

De berömdra "Los caracoles". Vägen som slingrar sig ner från chilenska tullen.


Här skymtar ni Amerikas högsta berg Aconcagua, och det har vi i Mendoza dåraaaa.



Den klassiska "bilbilden".

Jag tog tyvärr i princip inga roliga bilder alls i Chile i helgen.. Men det betyder inte att jag inte hade det bra, för det hade jag det verkligen vill jag lova! Hade det bäst..

Och idag är det inte heller vilken dag som helst! Det är nämligen min kära mammas födelsedag! Stort grattis världens bästa mamma! Älskar dig något alldelles obeskrivligt! Tack för att du finns. Pussar och kramar i tusental / dotra din

Idag är inte vilken dag som helst! Det är nämligen min kära brors födelsedag! 17 stora år fyller han! Johannes, grattis på födelsedagen världens mest underbara och fantastiska bror! Jag älskar dig tusen varv runt jorden och tillbaks! Massor av pussar och kramar från syster på andra sidan jorden.

Nu är jag hemma igen! Har haft det sådär onödigt underbart bra.. Mer behöver jag nog inte säga. Imorgon är det tillbaks till vardagen som gäller, och jag har en rättså ganska väldigt stor hög med skolarbete som jag behöver/måste/borde göra. Eller högen är inte så stor, men behöver mycket tid..

Imorgon åker jag till Reñaca, Chile, med Manuel och hans familj! Japp, ni hörde rääätt. Blir borta i fyra dagar! För er som funderar lite över skolan, så kan jag tala om att jag bara missar en dag i skolan (imorgon fredag), då vi är lediga måndag och tisdag nästa vecka - s.k "feriado". Herrå!