Jag kan inte fatta att det bara är två veckor kvar av mitt utbytessår i Argentina nu. Jag kan inte få in det i mitt huvud. Det känns helt overkligt. Mitt år här är snart slut, och jag känner en panik inombords som är svår att beskriva. Jag kommer om 14 dagar att vara tvungen att lämna mitt andra hemland, min nya familj och släkt, mina nya vänner och bästaste pojken. Det känns helt ofattbart, ogripbart. Jag vet redan nu att den 14:e juli kommer att bli den värsta dagen i mitt liv.