Jag hade helt börjat förlora hoppet om att kunna uttala den frasen när jag ännu var på svensk mark. Jag såg framför mig så sent som igår lunch hur jag skulle tvingas sätta mig på flygplanet på fredag utan att ha fått en värdfamilj. Ända tills jag kollade mejlen kl 19.30 igår. När jag högst upp såg rubriken "Hola Märit, soy tu hermana argentina" höll jag på att trilla av stolen. Allting stannade, samtidigt som hjärtat började slå små volter. Jag satt bara och darrade, och skrek rätt ut. Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant.

Jag kommer att bo hemma hos familjen Deniz i staden Villa Maria, Córdoba Province! Staden har ca 72 tusen invånare, och är den tredje största staden i provinsen. Den verkar jättefin! Min värdmamma heter Maria och är 60 år, min värdpappa heter Osvaldo och är 62 år, och min ena värdsyster heter Florencia och är 17 år. Sedan har jag två värdsystrar till, varav den ena är Gabriela som är 33 år och har en dotter på 6 år. Hon bor också hemma med sin dotter sedan hon skiljde sig. Den tredje värdsystern är 34 år och bor i Spanien med sin man och dotter, och hon är gravid sedan ett par månader tillbaka. Huset är en villa med två våningar och trädgård, och det ligger nära centrum. Skolan jag kommer att gå i heter Instituto del Rosario, och ligger med gångavstånd från huset. Skoluniform here I come! Dock verkar det inte vara en sån där veckad kjol med skjorta, slips och höga strumpor. Huur synd? Haha. Allt verkar jättebra hittills!

Nu måste jag snart fixa det sista med packningen. Ingen lätt match kan jag be att få tala om. Det blir i alla fall efter en hel del överväganden fram och tillbaka 23 kg plus en till resväska som jag ska försöka fylla så lite som möjligt, då det annars kommer att bli alldeles för dyrt med övervikten samtidigt som det är praktiskt med tanke på att jag kommer att komma att behöva ta hem mer än jag åker ner med om man säger så. Om lite drygt ett dygn är jag påväg till flygplatsen!! Det här är helt ofattbart. Nyp mig, någon?